Höstblotet logo

Historia

Ute
dansar höstanvinden,
stjäler gulnat blad från linden,
rusar snabbare än hinden
över slätten ini staden studsande mot tak och väggar
fram mot Huset.

Inne
glammar man i Sångar-Salen,
höjer man med klang pokalen
lyssnar man till talen
från Kurator till Inspektor
från Inspektor till Nationen
från Nationen till dess Hembygd
från en blåögd själ till kvinnan…
Börjar balen i Lilla salen.

Så står det i inbjudan till Blekingska Nationens höstfest 1951, och visst känner man igen sig. Mycket är sig likt, även såhär 60 år senare, men vägen hit har varit lång och oviss.

Blekingska Nationen har en lång och rik festtradition. Redan på 1850-talet samlades blekingar till bal i Akademiska Föreningens då nytillbyggda borg. Blekingarna var inte sena att utnyttja de möjligheter till festlig samvaro som de nya lokalerna erbjöd. Nationens medlemsantal och verksamhet har sedan 1850-talet kraftigt varierat med tiden, men just nationsfesternas popularitet verkar alltid ha varit stor och givit många nationsmedlemmar glada minnen genom åren. Bland de regelbundet återkommande blekingska festerna var höstfesten, vilken var nationens största egna fest.

Vid höstfesten 1947 firades nationens 250-årsjubileum, och författaren Harry Martinsson från Jämshög i Blekinge installerades som Hedersledamot. Detta sägs vara den första gång som Martinsson bar frack, ett plagg som han senare skulle behöva nyttja allt oftare då han 1949 blev invald i Svenska Akademin och sedermera tilldelades Nobelpriset i litteratur.

Sen när heter då balen Höstblotet? Namnet Höstblotet verkar vara intimt förknippat med Herulorden, som instiftades vid nationen 1961. Herulorden ansåg sig vara de andliga (och möjligtvis genetiska) efterföljarna till den krigiska folkgruppen Herulerna, som ansågs ha slagit sig ned i Blekinge runt år 550 e kr., efter att bland annat framgångsrikt agerat hjälptrupp åt det östromerska riket. Herulerna utmärkte sig för att vara utomordentligt vildsinta och barbariska och för sin sedvänja att offra (blota) diverse levande väsen för att blidka sina gudar. Nationens höstfest sammansmälte med Herulordens högtidsfest och därav blev Höstblotet till.

Herulordens matrikel sträcker sig fram till 1971, då orden somnade in. Frackfester och baler var inte längre på modet i 1970-talets Lund, och framför allt inte på Blekingska nationen. I slutet på 1970-talet var nationen i allvarlig ekonomisk kris. Total nedläggning hotade nationen och därmed hoppet om att någon gång återuppliva festtraditionerna. 1982 var den omedelbara faran över och Blekingska nationen kunde återigen fira Höstblot på Akademiska Föreningen, och där installera Jan-Öjvind Swahn som Inspektor.

I dag är Höstblotet Blekingska nationens absolut största årligen återkommande arrangemang och besöks av såväl unga som gamla blekingar såväl som gäster från när och fjärran. Den långa blekingska traditionen att ställa till med höstfest består och blotet man som deltagare förväntas göra består nu i att offra morgondagens välmående, med hopp om en fantastisk festkväll. De gamla herulgudarna torde väl vara nöjda!